Fallbeskrivning: Tvångsvård enligt LPT
Bakgrund
Maria, 45 år, har en långvarig bipolär sjukdom med tidigare maniska episoder. Hon har en fungerande vardag när hon tar sin medicin, men har under de senaste veckorna slutat med behandlingen. Hennes familj märker att hon sover väldigt lite, pratar snabbt och har storslagna idéer om att hon är utvald för ett viktigt uppdrag av regeringen. Hon har också börjat spendera stora summor pengar och skickat hotfulla meddelanden till okända personer på sociala medier.
Akut händelse
En dag går Maria till sin arbetsplats och kräver att få tala med VD:n om en ”revolutionerande plan” som hon anser måste genomföras omedelbart. Hon blir högljudd och aggressiv när hon nekas tillträde. Personal tillkallar polis, som på plats gör en första bedömning och kontaktar en psykiatrisk jourläkare.
Läkaren konstaterar att Maria uppvisar tydliga tecken på en akut manisk episod och att hon saknar sjukdomsinsikt. Eftersom hon motsätter sig vård, beslutas att hon ska omhändertas och föras till en psykiatrisk akutmottagning enligt 47 § Lagen om omhändertagande av psykiskt störda personer (LPT-intyg för omedelbar vård).
Intagning och tvångsvård
Vid ankomsten till sjukhuset undersöks Maria av en specialistläkare som bekräftar diagnosen och beslutar om fortsatt tvångsvård enligt 7 § LPT. Läkaren bedömer att hon lider av en allvarlig psykisk störning (bipolär sjukdom med mani), att hon har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, och att hon motsätter sig vård eller saknar förmåga att ta ställning till den.
Under vårdtiden är Maria mycket rastlös, sover nästan inte alls och avbryter ständigt personalen i samtal. Hon vägrar ta medicin eftersom hon anser att hon är frisk och att sjukvården försöker hindra hennes ”uppdrag”. Eftersom läkemedelsbehandling är nödvändig för att stabilisera hennes tillstånd, beslutar läkaren att medicinera henne under tvång enligt 20 § LPT.
Tvångsåtgärder och förbättring
Efter en vecka börjar Maria lugna ner sig och sova bättre. Hon blir mindre misstänksam mot personalen och börjar successivt acceptera att hon är sjuk. Hon går från att vara fientlig till att delta i samtalsterapi och aktiviteter på avdelningen.
Efter fyra veckor har hennes tillstånd förbättrats avsevärt. Hon uttrycker förståelse för sin sjukdom och accepterar fortsatt medicinering. Eftersom läkaren bedömer att hon fortfarande behöver tillsyn och medicinering, men att det kan ske utanför sjukhuset, beslutas att hennes vård ska övergå till öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § LPT.
Utskrivning och fortsatt vård
Maria skrivs ut med en strikt vårdplan som inkluderar medicinering, regelbundna läkarsamtal och stöd från öppenvården. Hon förstår att om hon slutar ta sin medicin igen kan tvångsvården behöva återupptas.
Denna fallbeskrivning visar hur LPT kan användas vid en akut psykiatrisk kris, hur tvångsvård inleds och avslutas, samt vikten av fortsatt behandling för att förhindra återinsjuknande.